Nattlig magi

När vi tog beslutet att släppa iväg mig längs Roslagsleden i ensamt majestät med en lysdiodslampa kändes det spännande. Jag hade med mig en stor färgburk vilken jag använde flitigt för att märka upp tveksamma delar. Det fanns några såna...

Efter ca 5 km insåg jag att jag inte bara saknade min pannlampa. Jag hade också sprungit ifrån min mobiltelefon! Konstigt nog kände jag direkt att det skulle lösa sig. 2 minuter senare kommer en bil körandes mot mig i natten. Men är det inte, jo men visst är det eller? Det ÄR min bil som kommer åkandes! En av hjältarna som gjorde loppet möjligt, Bettan, sitter vid ratten och har kört fel. Eller rätt beroende på vilket perspektiv man har. Där fick jag tillbaka min mobil! Synkronisitet vill jag kalla det!

Första 20 km var riktigt svåra i mörker och bitvis dåligt uppmärkt med nästintill livsfarlig terräng. Jag ramlade ett 10 tal gånger i mörkret. En och annan opassande formulering lämnade mina läppar.

Precis när ljuset började anas över havshorisonten lystes stigen upp! Den var kantad med lysmaskar som om det var för att leda mig rätt väg! En mycket märklig och fin upplevelse som jag gärna hade delat med någon.

Efter 57 km med otaliga felspringningar och en oerhörd trötthet kom jag till Brölunda och en nylagad frukost hemma hos PEK´s familj! En dusch och sedan iväg till starten i Grisslehamn.

Massor av härliga människor som har den karakteristiska copingstrategin man nästan bara hittar hos uthållighetsatleter. Det är svårt att knäcka ultralöpare med långa tal och otydlig information, även om det gjordes ihärdiga försök där innan start!

Detta är också en av mina stora drivkrafter när det gälller att finnas med i sådana här sammanhang. Att se och lära känna människor som utvecklat framgångsrika strategier för att klara utmaningar genom träning, självkännedom och kamratskap!

Jonas